en-Beroende

Det är bara att erkänna! Jag är beroende! Ja jag är beroende men kanske inte som du tänker när du först läser det. Jag är inte beroende av alkohol eller andra kemiska droger. Faktum är att jag aldrig i mitt liv varit full och har heller aldrig haft en längtan att bli det, vare sig i glädje eller sorg. Men beroende kan man vara i alla fall och på många sätt. 

I mitt fall är det så att jag bl.a. är beroende av färg och det som jag och mitt sinne och inre upplever som skönhet. Och detta beroende påverkar mig i allt. I val av kläder, gardiner, heminredning, naturens skönhet, poesi, ordens magi, musik. Musik? Ja musik är också färg på sitt sätt. Det är klangfärger eller harmonifärger - så upplever jag det. Och viss musik fyller mitt inre med sin skönhet så jag nästan tappar andan, tårarna rinner och jag får gåshud. Konst kan också ha effekten på mig att jag blir helt överväldigad. När jag och min man var och tittade på och jag mötte Hans Belins konst första gången här på Gotland var ett sådant tillfälle. Vi stod i ett av rummen med hans konst och vi hade hans tavlor runt oss på alla väggar. Bakom mig står min man och in kommer Hans Belins fru och frågar vad vi tycker..... Min man svarar: fråga henne som står där och gråter. Vi fick ett väldigt fint samtal och med oss hem följde naturligtvis en tavla. Och jag vet att jag skulle förtvina inifrån utan konsten. Både att få uppleva den och att själv få uttrycka mig genom den. Jag älskar att få fram uttryck, mina känslor genom att måla eller skriva eller sjunga. Ja att sjunga saknar jag, för det har jag gjort mycket under mitt liv men har ingen som kompar mig förnärvarande. Vet du någon som spelar jazz på piano och som är sugen på att kompa här på Gotland så får hen gärna höra av sig....

Detta beroende då, ja det verkar som om de flesta av oss som på något sätt håller på med konst är beroende av det vi gör. Naturligtvis kan det ju handla om inkomst och det är ju ett sätt att vara beroende av något. Men det här handlar om något annat, det handlar om en eld inom som skapar rastlöshet när den inte får uttrycka sig men som också skapar lugn, glädje och harmoni när den får ta sin plats och utföras. Den ger också hjärngymnastik då den hela tiden är nyfiken på nya sätt att uttrycka sig, ny kunskap och hur det ska paketeras och förmedlas.  Förra bloggen jag skrev handlade ju om tomhet, och tänk så tomt vårt samhälle skulle vara utan konst. Då skulle det vara vitt. Inga färger på textilier, inga tavlor, inga utsmyckningar på fasader, inga smycken, ingen litteratur, ingen musik, inget vackert porslin eller vackra glas, inga vackra kläder, inga vackra hus ja listan kan göras hur lång som helst. Det här betyder ju faktiskt att alla som arbetar inom konstnäringen är oerhört viktiga för vårt samhälle och vårt välmående. Ofta får ju även konsten fatt på de skeenden som är i samhället och kan sätta fingret på det som skevar och det som är viktigt på ett väldigt stringent sätt. Och apropå musik om du går in på SPOTIFY och söker på Konst av Marie hittar du en spellista som är knuten till många av de tavlor jag målat.

Naturligvis är jag beroende även av andra saker vilket vi ju alla är. Livet består inte bara av självet utan vi är alla beroende av andra människor, av empati, av ömhet, att bli sedda och bekräftade. 

Så var rädd om er själva och varandra och sprid kärlek. 

Tavlan i mitten är av Hans Belin .  Foton tagna av mig nu i januari runt Ekstakusten