en-Hur sköra vi är

När jag målade den här tavlan, Fragile, var det mycket som snurrade i mitt huvud. Jag hade en dålig dag med mycket värk och lite ork. Ute blommade vallmo för fullt  och det blåste rejält som det ju ofta gör på en ö. Men trots att de ser så sköra ut, deras flamencokjolar fladdrar i vinden och dom böjer sig djupt står dom kvar. När vinden mojnat är dom fortfarande hela. Ett under tycker jag. 

Bilden gav mig tröst.  Jag såg att det även gäller oss människor. Vi är alla oändligt vackra, halvt genomskinliga och när det stormar tacklar vi det på vårt sätt. Kanske tappar vi ett kronblad på vägen men är en skönhet på nytt sätt. 

Jag är sannerligen ingen stålkvinna. Jag har mina tunga dagar, upp och nedgångar som alla andra. Utan hjälp, stöd och tålamod från min älskade man, hade jag aldrig, varit där jag är i dag. Och så hade jag turen att hitta något där jag bara fick vara i min egen bubbla, skapa och under åren helas och omformas. Det har tagit 6 år och jag vet i dag att jag aldrig kommer bli den jag var igen. Jag har tappat flera kronblad, men står trots allt kvar i en ny, skör skönhet.  Så sök efter din egen bubbla att helas och vila i. 

Dikt:  FRAGILE      av Marie Larsson

Ömtålig                                                                                                                                                                         Skör                                                                                                                                                                               Halvt genomskinlig                                                                                                                                                   I stormen står du kvar                                                                                                                                               Du                                                                                                                                                                                   Jag