en-Istid

Nu är det några dagar sedan jag skrev så nu kände jag att det var dags. Har haft några dagar med gräslig ryggvärk så jag har inte kunnat sitta och skriva, än mindre orkat stå still den tid det tar att skriva. Har hållit mig igång med att vara i ateljèn och målat. Det gör att jag glömmer värken och det har resulterat i några färdiga tavlor som ni kan se upplagda bland mina målningar.

Sedan har det ju snöat en hel del för att vara på Gotland och det är minusgrader så snön ligger kvar. Här brukar snön ligga kvar i typ två dagar innan den regnar eller smälter bort. Men än ligger den kvar och det verkar som om den ligger kvar nästa vecka också. Och jag som verkligen inte gillar snö. Det var ju en av anledningarna till att jag flyttade från norrland. Tänk att slippa vinter, snö, halka, att skotta och skrapa fram bilen. 

Men nu är det bara att acceptera att det är istid. Ja det är halt ute, både för folk och för fordon. Och här på Gotland saltar man inte några vägar under vintern för att skydda naturen och alla våra fantastiska vägrenar sommartid som prunkar av vallmo, blåeld, cikoria, lila tistlar, aklejor mm. Så det gäller att ha tungan rätt i munnen när man är ute nu. Men då jag bor på landet kan jag inte annat än säga att allt det kritvita är gudomligt vackert! Så trots min onda rygg pulsade jag ut i snön i fredags morse och fotograferade månen som gick ned åt ena hållet och solen som steg åt andra hållet och klädde allt i ett gyllene skimmer. Jo jag fick ondare av det med, men det var det värt. Kanske tar det flera år igen innan den här chansen kommer igen. Och trots krämpor, jag måste leva och njuta av skönheten. 

I går ägnade jag mig åt istiden. Ja jag var ute en stund och fotade is. Det frös på snabbt så träden var fulla av fantastiska is skapelser. Gick inte att motstå. Och foto är också ett intresse som jag roar mig med ibland. Också så bra hjälpmedel till motiv att måla. 

Så såg vi ett nytt avsnitt av "Helt lyriskt" Väldigt bra dikter och en strof jag fastnade för var ur en dikt som Gunnar Ekelöv skrivit. Han skrev: Endast som vittne blir människan till. TA OCH SKRIV. Det är så sant för skriver vi inte finns inte vår samtid i framtiden. Och då vårt samhälle blivit kallare och hårdare är det än vikigare att skriva ned. Att skriva insändare, att skriva dagbok om än bara små notiser i en almanacka, att vittna om vår samtid. Både glädjeämnen, dumheter och ondska.  Häromdagen läste jag att två flickor ska utvisas från Sverige till Bangladesh. De ska utvisas med sin biologiska mor som här i Sverige inte får ha vårdnaden då hon är oförmögen att ta hand om dem pga sjukdom. De har bott här i nio år och flickorna bor hos fosterfamilj. Det är fullständigt vansinnigt! Det bryter mot barnkonventionen och är bortom all humanitet! Så TA OCH SKRIV ringer inom mig. Protestera!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Så kommande vecka, ta vara på varandra, sprid kärlek, och skriv och höj din röst!