en-Leva i tacksamhet?

Torsdag den fjärde februari och snön fortsätter singla ner, bitvis ymnigt med "lappvantar" och ibland mer stillsamt. Världen är inbäddad i vitt, som fluffig bomull, det doftar vinter och snö och kylan håller i sig. Men det blir ändå ljusare för var dag och faktiskt hörs åter småfåglar kvittra. Jag var tvungen att stanna upp och lyssna och njuta när jag var ute i dag. Det gjorde mig glad och jag tänkte att det går att vara tacksam och njuta av det lilla även om det inte alltid är enkelt. 

I lördags gick vår tvättmaskin sönder. När jag skulle öppna tvättmaskinen och ta ur tvätten fick jag luckan i handen. HURRA, sa jag inte då! Tacksamheten lyste med sin frånvaro! Såg tusenlapparna fladdra iväg. Min man tittade på kvittot och såg att maskinen inte var äldre än att vi fortfarande hade ett års garanti kvar. Men så bra!!! Tog kontakt med firman som fixar tvättmaskiner och de kom på tisdagen för att titta, och tog med sig luckan. En ny måste beställas. När kommer den då, frågade jag? Ingen aning blev svaret. Hur ska jag då klara av det här, sa jag. Killen ryckte på axlarna och sa: Du får vänta, tvätta gör man ju inte så ofta! Hrfmmmm! Kände hur ilskan kom krypande och ingen tacksamhe där inte. För här tvättas det ofta.

Har tänkt att det är lite underligt ändå hur det fungerar. Om jag köpt en ny bil och den går sönder så den inte går att använda under garantitiden, då får jag en lånebil under tiden den lagas. Likaså om frysen går sönder så kan man få en lånefrys. Men om tvättmaskinen havererar, nix! Är det för att bilar och mat kan stoppas in på det manliga kontot och att tvätta bara är något kvinnor gör i huvudsak? Eller varför? 

Så hur klarar man sig? Underkläder för en vecka men sedan då.?

Tja jag har gått tillbaka 100 år i tiden, med vissa problem. Jag har ett gammalt tvättbräde så det har hamnat i tvätthon och så tvättar jag för hand. Men jag kan inte tvätta speciellt mycket åt gången eftersom ingen centrifug finns. Och inte kan jag vrida ur kläderna så mycket att det inte rinner om dem. Så det blir att hänga upp dem på torkställning i duschen tills de runnit av. Efter det tar det minst 12 timmar till innan de är torra. Det jag då blir tacksam för är att jag ändå så småningom får en hel tvättmaskin. och så sänder jag en tanke till alla kvinnor bakåt i tiden som slitit för att hålla hemmet och sina familjer rena. Skulle ha behövt tvätta vår köksmatta också men det fick bli en mattpiskning i snön istället.  

Det är också tänkvärt hur beroende vi är av våra moderna maskiner. Vi har ju byggt bort alla möjligheter att klara oss utan dem. Förr fanns tvätthoar och kokgrytor för tvätt. På vintern fanns ofta kallvindar att hänga tvätten på så fick den frystorka. I dagsläget, om man inte bor i hyresrätt med tvättstugor, är man ganska handikappad när något händer. Kläder går ju att tvätta för hand, men lakan och handdukar.....

Inte vill jag heller ligga någon annan till last. Det kallas visst stolthet har jag hört, och det är inte alltid nyttigt. Så det var bara att ta mössan i hand och fråga om jag fick låna tvättmaskinen hos min dotter med familj. Naturligtvis gick det för sig. Och det är jag tacksam för! Men sedan är det inte alla som har någon att fråga.

Att se de små sakerna och ta vara på stunderna och vara tacksam även för små saker ska vi nog ta vara på. det gör oss gott. Även om det är bra att se orättvisor och försöka påverka dessa åt rätt håll. men tacksamheten gör att vi orkar fortsätta och fyller oss med glädje. Ingen av oss vet ju hur vår morgondag ser ut och vad som möter oss då. 

Så ta var på dagen - Carpe Diem, ha en skön helg, var rädd om er, öva tacksamhet och sprid kärlek.