en-Smärtans innersta väsen

Så är det då fredag igen! Skönt med helg och lite ledighet och att vara tillsammans med dem vi älskar. Eller... kanske njuta av ensamheten. 

Hur det ser ut runtomkring oss är ju olika och att njuta av ensamhet är inte alldeles självklart. Många gånger inte heller självvalt. Nu under pandemin har strålkastarljuset verkligen hamnat på ensamheten och vad den gör med oss. 

Jag sitter just nu och funderar kring smärta. Också något som utkristaliserats än mer i pandemins spår. Det finns ju dem som påstår att smärta är danande, HRMPF! Är inte beredd att hålla med. Smärta är nedbrytande, förstör sömn, handikappar, kan ge dåligt humör och dåligt tålamod bl.a. Och i ensamheten förstoras smärtan. 

Som kvinna tror jag att vi är extra utsatta. Naturligtvis upplever män också smärta och förmodligen tiger många om sitt helvete då det inte anses manligt att klaga på smärta. 

Men om vi går tillbaka till oss kvinnor, så inbegriper hela vårt liv, från puberteten till ålderdomen smärta på olika sätt. Från, mensvärk, foglossning, förlossningar, söner vi burit som ska in i det millitära och lära sig döda och kanske dödas i krig, Leder som slits ut, osteoporos dvs urkalkning av skelett, sköldkörtlar som inte fungerar som de ska och så ensamhet på ålderns höst. Sedan tillkommer alla kvinnosjukdomar som vården knappt vet något om eller kan behandla och som fortfarande i dag 2020 anses som gnäll. Hit hör t.ex fibromyalgi, vestibulit och endometrios, Att man inte ens i dag vet hur ett friskt kvinnligt könsorgan ser ut inuti är en skam.  Detta leder till mycket lidande för kvinnor med förlossningsskador, som inte får hjälp att blir hela igen. Sånt här kan göra mig rasande! Att vi fortfarande är andra klassens medborgare och inte värda att forskas runt.

Så vad gör man? Vad gör jag? Ja inte tänker jag vara tyst. Men på något sätt måste jag hantera min kroniska smärta. Jag har kommit fram till att det som hjälper mig är:                                                      Att släppa på mina krav på mig själv. Orkar jag inte så gör jag inte det. Och det är inte skamfullt!    Ta vara på stunderna och njut av allt jag kan.                                                                                        Använda humor och skratta åt det som går, även mig själv.                                                                          Göra det jag tycker är roligt

Och det hoppas jag att också du kan göra. Så nu önskar jag dig som läser en riktigt skön helg, Ta hand om dig,skratta, läs eller lyssna på en bra bok, se en film, ät gott och var snäll mot dig själv!

Målning: Smärtans innersta väsen - Akryl.