Falling apart

Hur många gånger under vårt liv går vi sönder? Hur många gånger faller vi isär? 

Det är otaliga gånger. Från barndomens besvikelser, första förälskelsen som tagit slut, dåliga betyg fast man ansträngde sig, vänner som sviker och "sticker en kniv i ryggen", skilsmässor, dödsfall av anhöriga och vänner, arbetsplatser som gör oss sjuka, krig, politikers lögner. Ja listan kan göras mycket lång. 

Att bli äldre är också att falla isär. Inombords är jag delvis ca. 25 - 30 år men går jag förbi spegeln eller ska plocka upp något från golvet så blir jag snabbt påmind om att det är jag inte. Många gånger blir jag så irriterad över situationen att jag startar något som jag får äta upp efteråt. T.ex. när jag målade om hallen och sovrummet i november. Jag har fortfarande ont i det knäet som jag belastade mest i alla kliv upp och ned för stegen. Nu under sommaren har jag haft en lång period med ständig värk i rygg, höfter, ben och fötter. Ni som lever med värk vet vad det gör med en. Nattsömnen blir störd och humöret är inte alltid på topp. Det har verkligen känts som om jag faller isär och jag har frågat mig om jag ska sluta måla de dagar jag knappt orkat stå. Tankarna har verkligen snurrat.  

Nu är vi inne i andra halvan av juli och mycket har redan blommat färdigt. Men inte allt. Rosorna blommar och äntligen har mina luktärtor börjat blomma. Köpte i våras frö av lågväxande luktärtor som man inte skulle behöva spjäla upp. Perfekt tänkte jag! Satte i kruka men oj så de växte! Inte uppåt men hänger runt krukorna och har inte sett klokt ut. Tänkte förra veckan ge upp och riva bort dem men orken tröt. Tur var det för nu blommar dom i olika färger och doftar så gott när jag tar in en liten bukett. Höstanemonerna har också börjat blomma och i går kväll dansade älvorna över markerna så vackert. 

Naturens gång, vår, sommar, höst och vinter. Allt har sin tid och skönhet och naturen börjar sakta ställa om mot höst. Precis som hos oss människor. Det är ingen vits att slåss som en väderkvarn mot naturen. Det är bara att åka med. Det som däremot är värt att slåss emot är svårmodet. Att åter igen ställa om till nuet och inte leva i då. Att bestämma sig för att LEVA utefter förmåga och vara barmhärtig mot sig själv. Att njuta av skönheten i naturen och göra det jag kan. Fick förra veckan flera böcker av min älskade skatt som jag ska läsa. En är redan läst, Anna Janssons senaste "Den sista utposten". Den var bra och eftersom det utspelar sig här på Gotland får jag väldigt levande bilder när jag läser. Tre böcker kvar att läsa. Min skatt har insett att böcker är ett bra sätt att få mig att sitta still och vara lat för man får vara lat! 

Ja lat och lat. I morgon ska vi hänga tavlor på sommarens sista utställning på konstmusèet i Visby. Roxy konst, som jag är med i, ställer ut 25 juli -4 augusti. Vernissage den 26 juli kl. 18.00 och vi är flera konstnärer som ställer ut. All konst är till salu och ni får då fråga oss som finns bakom disken om priser och tillvägagångssätt. Ni är så välkomna! 

Och nej jag ska inte sluta måla! Det är ju det som ger mig glädje och djup tillfredsställelse! 

Njut nu av sommarens skönhet, ta vara på stunderna för att fylla på ditt inre, var barmhärtig mot dig själv, var lat och sprid kärlek! 

Bilder:  1. Falling apart oljemålning  2. Affisch inför utställningen i konstmusèet Visby genom Roxy Konst.