Konstiga dagar och att släppa taget

Nu har det varit konstiga dagar på flera sätt. I fredags var det en blåsig dag som så ofta här på ön. Det blåste över 20m /sek i byarna. Det inbjöd inte till utevistelse. Det fick bli en god bok istället.    "De kom från öar" av Malin Haawind. En ny roman ,som är första delen i en trilogi, om Dagmar och Holger. Hon från Gotland, där romanen tar sin början 1945, och han från Tjörn. Jag har alltid gillat historiska romaner och ännu roligare är det ju när jag känner till platserna som finns med i berättelsen. Litteratur är stor konst och kan även inspirera ibland till målandet. 

På kvällen ser jag hur bilder läggs upp på FB på norrsken här på Gotland. Kan det vara möjligt? Så jag byltade på mig och gick ut. Jajamänsan! Nog var det norrsken alltid! Ett sprakande gnistrande norrsken som böljade över himlen i grönt, blåturkost och cerisrosa - vinrött. Synligt för blotta ögat. Dessutom gick det att fotografera med mobiltelefonen. Ett riktigt haleluja moment! Att få se ett sådant färgsprakande norrsken så här långt söderut är riktigt ovanligt! Jo jag har sett norrsken förut när jag bodde i norrland men det var många år sedan.

Att stå där ute i naturen och se detta skådespel av krafter som vi inte kan styra eller helt förstå är mäktigt och gör att känslan av universums storhet infinner sig. Känslan av att mänskligheten och jag själv bara är en liten del av allt det stora. Och tacksamhet att få uppleva detta. Jag vet också att norrsken genom tiderna setts på olika sätt. Man har trott att det förebådar storm, eld, epedemier och krig. Man har trott att kvinnor som just då föder barn upplever mindre smärta. Man har trott att det är de dödas andar som dansar på himlavalvet och mycket mer. I dag vet vi att det är solstormar som skapar detta skådespel men det går att förstå alla myter runt norrsken.

Lördag och söndag tillbringade jag i ateljèn med att skissa upp och börja måla på en ny duk. Så glädjande att äntligen orka ta mig dit. Att vara där och se alla målningar fyller mig med glädje. Det gör att jag känner att jag kan ge mig på vilka knasiga idèer och projekt som helst. Detta tokiga "storhetsvansinne" gör att det känns som att allt är möjligt, men jag vet att det inta alltid är så förståss. Det är i alla fall en bra språngbräda. 

I söndagskväll började det blåsa igen och hela natten och i stort sett hela gårdagen (måndagen) stormade det rejält. 28 - 29m/sek i byarna. Strömmen kom och gick, båtarna inställda, träd blåste över vägarna och som ett brev på posten fick jag migrän. Naturligtvis blev det inget besök i ateljèn vare sig i går eller i dag. 

Ibland har jag en liten djävul som sitter på axeln, pickar och säger: Du borde göra det, och det, och.... ja ni förstår. Speciellt de dagar jag faktiskt inte orkar, och dom dagarna har varit många sedan i höstas. Så i går tänkte jag att, det var då själva den. En liten akvarell kan jag väl ändå knåpa ihop. Började skissa på något jag inte brukar måla, en fågel - en domherre. Under de timmar jag sitter och målar har jag hela tiden en person i tankarna. Jag tänker att: Nu flyger han iväg. Jag tänker också på något av allt han sagt. Att släppa taget. Att våga släppa taget och vara här och nu. Det är ok. Det är mer än nog och det blir bra så. Skönt att vila i men inte alltid lätt att stanna kvar i. I morse möttes jag av budskapet av att Björn Natthiko Lindeblad i går flög vidare till en annan dimension precis som han själv bestämt. Det berörde mig djupt och ibland förbannar jag min synskhet, för naturligtvis var det honom jag tänkte på i går. Först blev jag ledsen men sedan vet jag ju att han inte vill att vi ska vara ledsna. Han är nöjd och har sagt vad han vill att vi ska göra om vi vill göra något. Ja jag tycker precis som Natthiko att assisterad dödshjälp borde vara lagligt under ordnade och strikta förhållanden så det för jag vidare. 

Nu är det kväll och snart dags att krypa till kojs. Så våga släppa taget, lev i nuet och sprid kärlek.

Foton: 1 och 2 Foton från norrskenet i fredags  3. Akvarellen Natthiko som jag målade i går och så 4 fotot på Björn Natthiko Lindeblad från hans 60 års fest och som nu finns på hans sista inlägg på FB.