När livet är råtta

Så det kan bli, livet alltså. Ibland inte alls det man tänkt, och då är det ändå I-lands problem. Förra tisdagen tyckte jag att det luktade konstigt här hemma. Frågade maken om han kände något när han kom hem men, han sa nej det gjorde han inte. Till saken hör att jag har ett luktsinne som jag själv lider av.  Att åka buss är för mig en pina då jag upplever alla lukter, otvättade kläder, människor som inte duschat, olja från arbetskläder, cigarettrök, matos mm. Jag har nog varit hund i mitt förra liv.

Så kom då onsdagen och det luktade än mer. På kvällen kände min man det också. På torsdagen så städade jag hej vilt och allt. Jag dammsög, dammtorkade, skurade golv, skurade golvbrunnar, drog fram kylskåp och skurade bakom det och gjorde ren avrinningslådan och städade i klädkammaren. Men nehej, inget hjälpte. Vid det laget var jag förtvivlad och stanken så vidrig att jag mådde illa och inte visste vad jag skulle ta mig till. Ordförande i vår bostadsrättsförening kom och förstod inte heller vad det var. Han kom tillbaka dagen därpå och bytte röret under handfatet men stanken var kvar. 

Ni som varit med om detta ler säkert nu och fattar vad det handlade om. I tisdags var skadedjursbekämpare här och sade: Du har nog en död råtta eller mus inne i en vägg. Och ja jag vet vilken vägg, för det har mitt luktsinne talat om, precis som dotterns hund som var här och markerade vid den väggen på båda sidorna. Tack och lov så börjar det äntligen bli bättre även om det fortfarande känns.  Dessutom är nog råttor det djur jag tycker sämst om. Fördomarna om vad allt de kan sprida sitter djupt.

Det här har tagit rejält på mig, jag lider så av stank och har gått och mått illa hela förra veckan. och virrig har jag varit, ja mer än vanligt då. I går tvättade jag lakan på 90 grader utan tvättmedel och sköljmedel. Blev ju till att göra om.   

Förstår inte varför jag har barnvisan "Var bor du lilla råtta" snurrandes i huvudet....

Överlevnadsstrategin för min del, har som alltid varit, att måla. Det är ju fantastiskt så terapeutiskt det är när jag stundtals till och med kunde stänga av stanken. Dessutom målade jag en liten akvarellråtta som ser ut att be om ursäkt för obehaget. Det blev också bra eftersom det fick mig att inse att den inte kan rå för eländet. Och som sagt, det är ett I-landsproblem. Krig i Ukraina är mycket värre, ja alla krig och katastrofer. 

 Men trots det fortsätter att måla och fundera på vilka tavlor som ska med till Vårsalongen i Lärbro till påsk och vilka tavlor som ska hänga på Fiket vid Österport under april månad. I maj, till kristihimmelfärdshelgen, är det Öppna Ateljèer här på Gottland och ni är sååå välkomna till alla tre utställningarna. Kanske finns det även något i det jag målar som kan inge hopp. 

Nu önskar jag er alla en skön, vilsam och trevlig helg och var barmhärtiga mot er själva och alla runt omkring er. Ni vet ju inte vad de har varit med om.

Målningar:  1. Råttan - akvarell   2. Aldrig mera krig - oljemålning   3. Denna oljemålning står fortfarande på staffliet och är inte färdig.