Nationaldagen

Så är det kväll den 6 juni och vår nationaldag. Strålande väder med högsommarvärme har dagen bjudit på. Så i dag mellan allt pysslande inför kommande utställning har jag passat på att vara ute och njutit av solen samtidigt som jag klippt vår lilla gräsmatta. Fick finbesök av yngsta barnbarnet som precis fyllt 4 år. Han kom med mamma på sin nya stora fina gula traktor med skopa både fram och bak. Så stolt. Han hade hört ett konstigt ljud som han undrarde vad det var. Jag har bara en gammaldags hederlig handjagare till gräsklippare och det ljudet kände han inte igen. Han tittade storögt på den och frågade vad det var? En gräsklippare sa vi och han svarade nej med bestämdhet. Men så ville han prova den och blev så begeistrad att han ville ta med den hem. Älskade gulleplutt! 

Mer firande än så har det inte blivit här. Är kluven inför denna dag. Vi har ju inte haft den så länge som nationaldag och när jag var barn och ung vuxen och fanns den inte. Det var en flaggdag men blev nationaldag först 1983. Däremot var det min pappas födelsedag. Så honom tänker jag på denna dag. Jag undrar så vad han skulle ha sagt och tyckt nu när jag är konstnär? Min mamma var mycket musikalisk och det var pappa också men mamma hade nog sett att jag hade blivit sångerska eller musiker. Och visst jag har sjungit mycket i mina dagar och saknar det. Min pappa var riktigt duktig på att måla och teckna framför allt. Han tecknade Kalle Anka och Musse Pigg mm åt mig. Svisch svisch så var det klart och jag var helt fascinerad. Så jag vet var mina gener kommer ifrån. 

Det här med gener ja. Jag är som sagt kluven till nationaldagen. Jo jag älskar Sverige. Det är ett så vackert land från fjällvärlden i norr med myrar, norrsken, sjöar och älvar till södra Sverige med vidsträckta fält och bokskogar. Däremmellan Öland med sitt allvar och så min älskade ö Gotland med stränder, raukar och fantastisk och varierad natur. Men stolt är jag inte riktigt längre över vårt land. Vi sjunger ju bl.a i det som kallas för vår nationalsång ( den är inte godkänd som det), "Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden". Det är väl lite si och så med det numera. I dag skickar vi tillbaka, familjer och barn som flytt till oss, till Afghanistan. Många gånger har de ens aldrig varit där och det räknas som världens farligaste land. Ändå skickar vi dem mot en säker död. Inte mycket att var stolt över det inte! Dessutom förstör det vårt lands rykte som vi haft om ett humant land där alla har samma värde! Vissa hänvisar till gener, att vi ska bevara vår svenskhet. Pffff! Finns det något som har varit och räknats som svenskt är det just detta att ha öppna händer och ta emot dem som behöver vårt stöd. De som flytt från krig, förtryck och svält. Och om vi alla skulle göra en rejäl släktforskning så undrar jag hur många av oss som inte har något påbrå överhuvudtaget från andra länder. Så nej, jag firar inte nationaldagen förrän vi faktiskt tänker behandla alla lika oavsett kön, hudfärg, språk och tro. 

Nu ska jag fortsätta med förberedelser inför min utställning i Barlingbo gamla skola som har vernissage nu på lördag denn 12 juni kl 11.00. Välkomna! 

Och var snäll mot dig själv och andra och sprid kärlek!

Foton jag tagit från Ekstakusten. Solnedgångarna från i går kväll och så barnbarnet som klippte gräs i dag.